Inuti → Daglig skapande verksamhet (LSS) i Stockholm 

Studiebesök på Tumba bruk

Tumba bruk

Ett skikt av vitaktig massa låg över Tumba när tåget närmade sig stationen. Liksom 1700-talets svenskar hade Hanna, Kia, Carina, Anders, Lotte och Mirjam länge drömt om att göra eget papper.

    Man ville lägga tillverkningen en bit bort från huvudstaden, men ändå med goda förbindelser dit för att transportera det färdiga papperet. Här har man nämligen alltsedan dess framställt papperet till landets sedlar, och i dag trycks de även i Tumba tillsammans med dollar och indiska rupier.

     För att få igång produktionen måste man dock ha hit en kunnig person som kunde lära ut papperstilverkningens alla moment. Kunskap fanns i Nederländerna, men där höll man den för sig själva. På väg över slätten från tågstationen denna novemberdag var det inte så svårt att leva sig in i rollen som pappersmästaren Erasmus Mulder, ditsmusslad från Holland i största hemlighet. Man får hålla sig till de mer undanskymda vägarna västerut.

    Någon kilometer bort åt detta håll anländer man till ett parklandskap från tiden då brukspatron styrde enväldig och arbetarna fick betalt, inte i pengar fast de tillverkades här, utan i polletter som bara var gångbara på bruket.

    En välkomnande guide tog emot i Röda magasinet, bjöd direkt in oss i pappersmakeriet. Maskinen där massan framställdes hette Holländaren, helt logiskt med tanke på varifrån kunskapen smugglats hit! Den påminde om ett metallhus med rundade hörn som ligger vid en kanal i Rotterdam.

    Vi fick doppa ner ramar med metallnät i kypen, en blandning med pappersmassa som fanns i en metallho försedd med omrörningsmekanism. Snabbt fick det gå innan omröraren kom upp igen och dunkade till ramen. Därefter fick ramen, nu med ett lager pappersmassa ovanpå nätet, rinna av och vältes sedan försiktigt på ett rundat bräde täckt med filt: gusken. Tre personer skötte detta arbete: formaren, guskaren och läggpojken. Den ena av ramarna, i storlek A3, gav papper med ett vattenmärke som föreställde brukets Lucia. Om man först gjorde ett lager med den andra, A4-ramen, kunde man sedan göra ett lager till med handavtryck.

    Efteråt åt vi ärtsoppa med smak av vin och grädde i Oxhuset, serverade av vänliga damer, något arbetarna inte kunnat drömma om, och promenerade i parken längs allén förbi förvaltarbostadens plåttaksvinklar och klockhus med Polhemsur, bort mot en av de höjder som omger tumbaslätten. Där skymtade ett mångkantig liten byggnad ovanför snöfläckarna i backarnas vintergröna. Hur svårt det kunde vara att lämna pappersbruket upplevde vi när Anders klättrade upp för att få veta vad det var för något säreget hus från denna nyupptäckta gamla tid, och de övriga fastnade innanför en gallergrind med taggtråd. En känsla av militärbas. . . Liksom pappersarbetare, trötta på brukslivets tillvaro, inrutad både i tid och rum, trots stolt kulturtradition med framstående musikkårer, försökte vi ta oss ut. Anders hade varit där förut och skulle visa vägen. Fast mellan himmel och jord kunde han varken ta sig nerför de branta, hala hällarna, eller upp. Förrän handen fick ett grepp om en liten utbuktning i klippan och hävde upp honom till ett snickarglatt lusthus, blickande ner över Tumba. Så småningom återförenades vi neråt slätten bland hus från förra sekelskiftet.

AW

Dela inlägg

Kopiera länk till utklipp

Kopiera