Malin Karlsson
Född 1974. Bosatt i Stockholm. Studio: Stiftelsen Inuti sedan 2021

Utbildning:
1996-97 Konstskolan i Stockholm
2000-2001 Väddö Folkhögskola, textil

Kurser och workshops:
2020 + 2022 Pilflätning, var/för vem
2015-2020 Krita, Folkuniversitetet
2020 Moa Ott, täljkurs

Utställningar i urval:
2025 Jurybedömd salong, Husby
2024 ”A Midsummer Mystery”, Bodø Konstförening, Norge
2024  Idyllerei på ”Barrier-free arts festival” i Nürnberg, Tyskland
2024 Oska Bright filmfestival, Brighton, England
2022 Inuti Galleri, Duo-utställning med Marianne Schmidt, Stockholm
2021 Individkraft, Nytorget, Stockholm
2021 Kulturhuset, Galleri 5, Outsider Art Inuti Collection
2021 Filmvisning, scenpoesi, samtal på Kapsylen, Stockholm

Residency:
2022 OAF Outsider Art Festival, Helsingfors, Finland

Representerad:
Trastad Samlinger, Norge
Inuti Collection

Presentation:

Mina ”texter i papper – figurer” kom till liv första gången under en kvällskurs för personer som oss.

En av handledarna sa till mig att gå vidare, att jag inte skulle komma längre med ”de där bokstäverna”. Hans uttalande triggade mig verkligen att bevisa motsatsen, och kort därefter föddes mina tre första WordBugs (insekter). De gjordes på dubbelvikt A2-papper som jag skrev orden på och sedan skar ut med skalpell.

Eftersom skärandet med ett vasst blad både gjorde ont, tvingade mig att sitta rakt och vara uppmärksam på min omgivning, samt att hela tiden köpa nya blad, så övergick jag snart till att använda en liten sax istället. Nu kan jag arbeta nästan när som helst och var som helst jag känner för det.

Om jag kunde så skulle jag nog sitta upprätt, precis som de flesta, men eftersom mitt fysiska tillstånd ”håller mig nere” har jag hittat sätt att arbeta runt det för att få saker gjorda. Av en slump träffade jag också en konstnär som arbetar med pappersklipp på traditionellt sätt. Hon visade mig några grundläggande tekniker inom just denna konstform. De där få minuterna, tillsammans med hennes tro på min förmåga, har betytt mycket för mig.

Om papper

Mitt material, papper, är något som i min del av världen finns nästan överallt. Det finns massor kvar för mig att experimentera med, men hittills är mitt absoluta favoritpapper två lager rispapper som limmats ihop med stärkelse.

En sax som känns oanvändbar med ett slags papper kan passa perfekt med ett annat, och jag är fortfarande långt ifrån att veta vilket och varför.

Varför texter?

När jag växte upp levde jag genom berättelserna jag läste, sångerna jag hörde och mest intensivt genom teaterföreställningarna jag såg. I en kaotisk miljö tror jag också att bokstäver kändes som ”ordning” och ”mening”.
Hur uttrycker man sig och blir förstådd, hur blir man hörd? Jag har alltid haft svårt för det – men de där ”andra” nådde fram till mig med sina ord, på ett nästan magiskt sätt.

När en melodi, en sång eller kanske bara några ord ”träffar mig”, går de på repeat i mitt huvud, och som ett resultat börjar jag klippa ut dessa ord om och om igen. På något sätt reflekterar jag över mina känslor och det som händer / har hänt / under tiden jag klipper.

Ibland är det bara just den sången, medan jag andra gånger känner en sorts elektiv vänskap / wahlfreundschaft / med författaren, artisten, albumet eller verket.

Vad är mitt mål som konstnär?

Min önskan är alltid att hitta, eller att skapa, ett ”Safe Space”. Oavsett om du ser mina figurer bakom glas eller kan röra dig bland dem och ta på dem, så hoppas jag att du ser något som fångar din blick. Något du kan spendera tid med i lugn och ro, utan att bli uttråkad.

En liten del av mig vill också att du ska se möjligheter istället för funktionsnedsättningar hos mig och mina medmänniskor.