Nyhetsbrev nr 52 2013

Dockor som talar och har roliga kläder

På Arkitektur- och designmuseet på Skeppsholmen visades en stor modeutställning i somras.
Fredrik, Buster, Cecilia K. och David var där och tittade.
Alla blev mycket förvånade när dockorna kunde tala och sjunga.
Jean Paul Gaultier heter modeskaparen, som gjort alla kläderna.
Han arbetar i Paris och har mycket fantasi. Han har gjort kläder till Madonna
och många andra artister. Kläderna är så fina. Allt är sytt för hand.
En lite nallebjörn fanns också med. Den var lite trasig och den hade Gaultier lekt med
när han var liten pojke. Han hade sytt kläder till nallen.

        

Fredrik tyckte hon var fin.         Jean Paul Gaultier talade.       Här hans egen nalle.


Sofia är mycket intresserad av djur. Hon rider och har arbetat på ett hunddagis.
Olika djur finns ofta på hennes målningar.
Nu har hon skrivit en saga om en häst för Nyhetsbrevet.

Tänk om jag hade en häst

Tänk om jag hade en häst som var snabb som blixten och jag satt på hans rygg och styrde mot Bergianska trädgården och där mötte jag Elisabeth och Elina och dom tyckte att min häst var så snygg.Min häst ska heta Sjöbrix och vara stor, så Elisabeth och Elina får gott om plats bakom mej.
Sjöbrix ska vara vit med guldhovar.

Jag red vid kanten av sjön vid Bergianska trädgården. När vi ridit en stund red vi fram till ett fik.
Med Sjöbrix behöver man inte använda skänklarna. Man säger bara: Skritt, trav, galopp, så gör han det. På fiket så prövar Elina att dricka blomvattnet, som smakar apa och sen så måste vi rida med henne till sjukhuset på Sjöbrix.

Efter det tycker jag att Sjöbrix tar en ganska tokig väg hem och så ser jag att Sjöbrix har fått vingar, att han lyfter med oss och styr mot England.

Men min katt då, tänker jag. Men då ser jag att min katt kommer flygande mot oss. Sjöbrix hade meddelat Topsy att komma också.

Topsy flög fram till mig och sen flög vi vidare tills vi kom till en stuga, där det bodde en gammal gubbe.
Så nu bor vi hos den gamla gubben i England.

Sjöbrix fick gå fritt och flyga omkring som han ville och han kom alltid när vi ropade på honom.
Men en dag kom han inte, när jag ropade på honom. Jag undrade var han var och tänkte att han säkert skulle komma tillbaka. Han skulle aldrig överge mig.

Och efter några timmar kom han tillbaka, men inte ensam. Han kom med ett sto, som hette Sjöhelen och som var lika vacker som en riktig sagohäst. Hela dagen flög vi över berg och dalar - jag och Elisabeth och Elina.

Elina och Elisabeth sitter på Sjöhelen och jag sitter på Sköbrix och Topsy flyger efter.

På kvällen flyger vi hem igen och badar i gubbens stora pool. Vi stannar i England tre månader. Sen flyger vi hem till Sverige igen.

På vägen hem flyger vi förbi Göteborg och förbi den by där Sara och Martin bor. Där ser jag Ivar ute på gården.

Vi flyger ner och hälsar på Ivar och Astrid. Då vill Ivar flyga med oss när vi ska flyga iväg igen. Och det får han, så han hämtar cykelhjälmen i smyg och sen flyger vi iväg.

Vi flyger hem till Stockholm, först hem till Elisabeth, så hon kommer hem. Sen hem till mig och där säger jag hej då till Sjöbrix och Sjöhelen, som flyger fritt som en vildhäst.

Jag går in till mig och Ivar får pannkaka. Sen går vi ut och går till parken och leker tills det blir sent. Då går jag hem med Ivar.

Hemma i Göteborg undrar Sara och Martin vart Ivar har tagit vägen, för han finns ingenstans. Så ringer dom Elisabeth och Lennart och säger att någon har tagit vår Ivar. Han finns ingenstans - ingenstans? Jo han är säkert någonstans. Leta lite till!

Ja, dom letar hela dagen. En ringer dom polisen och polisen börjar söka genast, men hittar inte Ivar någonstans. Dom sökte med helikopter men ingen Ivar. Jag misstänkte att Sara och Martin saknade  Ivar, så jag ropade på Sjöbrix och sen flög jag till Göteborg och satte ner Ivar på hans gård. Sen ringde jag gubben i England och frågade om jag fick komma dit, för jag förstod att polisen sökte efter Ivar - även mig förstås.

Topsy och jag flyttade, för gubben svarade och sa, ja det går bra. Så bra, sa jag och flög hem och sålde min lägenhet och flyttade till England till den gård, där gubben bor.

Jag skickade adressen till Elisabeth, så vi kunde hålla kontakten. Polisen fick reda på att Sara och Martin hade hittat Ivar, som nu var tillbaka. Och polisen gick tillbaka till sitt vanliga arbete igen.

Men jag trodde att polisen jagade mig fortfarande, så jag tyckte det var lika bra att flytta till England.

Sjöbrix och Sjöhelen har fått två tvillingföl, som heter Solisen och Sjölisen. Dom var vita med guldhovar precis som Sjöhelen.

Men åren gick och gubben jag bodde hos gick bort och alla pengar han hade fick jag. Sen låg gubben på Englands bästa kyrkogård och jag gick ofta dit och la blommor.

Jag lägger blommor på hans grav, sen ropar jag Sjöbrix och tar en flygtur över ängarna. Jag flyger fortare än alla flygplan, för Sjöbrix är så snabb. Topsy flyger lika snabbt förstås, men om han får problem att hänga med, får han sitta på sjöbrix.

När jag flyger hem igen, ser jag ett flygplan. I det sitter Sara och Martin och Elisabeth och Lennart, för dom har fått reda på att jag hade flyttat till England.


Julia om bra teknik

Vilka hjälpmedel använder du?
- Mobil, handy, iPad och dator.

Hur använder du dom?
- Skriva, stava rätt, prata i mobilen, ringa, leta efter saker på nätet,
ställa väckarklockan, lyssna på musik, fota, spara mina texter.

Vilka hjälpmedel använder du mest?
- Handy, mobil och dator.

Vilka använder dina arbetskamrater mest?
- Mobil.

Är det något du inte kan vara utan?
- Ja, datorn och handyn.

Det känns stressigt att ha mobilen på hela tiden.
Det är skönt att sätta mobilen på ljudlöst ibland,
så att man kan skriva sina texter ifred, säger Julia.

                                                                                                             

Julia visar hur hon kan tala in ett meddelande i sin mobil.
Det kommer skrivet och hon kan skicka det. Rätt stavat!

Med sin Handy kan hon räkna ut vad saker kostar.


 

Massor med ränder på Nordiska museet

Buster tyckte om zebran, men saknade en tiger.

Fredrik tyckte  om skjortor, slipsar och kavajer med ränder.

Cecilia tänkte på prinsessan på ärten, när hon såg alla randiga madrasser.

Nyhetsbrevet önskar en skön julhelg!

Nyhetsbrevet tas fram i en cirkel från Studieförbundet Vuxenskolan.
Cirkelledare är Karin Levander.