Inuti 2 nr 1 februari 2013

Afternoon tea

Under hösten har vi haft ett engelskt traditionellt Teparty, så kallad Afternoon tea, med scones som Rosi bakat.

Till det en underbar citronmarmelad och olika teer man kunde välja. Det var ett varmt och trevligt samkväm runt fikabordet. Vi frågade bland annat varandra om vilka som skulle åka till London och annat trevligt småprat, på engelska förstås! Alla var nog överens om att afternoon tea var en lyckad tillställning med mysig social samvaro. Och dessutom ett ypperligt tillfälle att praktisera sin engelska! Det bestämdes på ateljémötet att ha afternoon tea en gång i månaden.

Edvin

Rainman

Inuti 2 har hjälpt till med förarbetet till teaterföreställningen Rainman på Rival. Skådespelare och regissör har besökt oss och som tack för hjälpen fick vi komma och se genrepet. Anneli, vår verksamhetschef deltog dessutom och coachade teamet i samband med repetitionerna.

Vi har intervjuat Henrik som såg genrepet (kvällen före premiär). Du är en av 23 glada från Inuti som var på genrepet av Rain man på Rival. Redaktionen: Vad tyckte du om föreställningen? Henrik: Kul, bra och gripande. Redaktionen: Vilken skådespelare var din favorit? De båda huvudrollerna, karaktärerna och deras samspel. Redaktionen: Vad minns du mest, vad gjorde starkast intryck? Henrik: Scenen, scenspråket med ljuset m.m. Hur många stjärnor får de av dig 1-5 ? Henrik: 4,5.

Hanna


 

Friskvård

Nu under våren har vi yoga på friskvården.

Här är en intervju med  instruktören Kerstin. Redaktionen: Hur länge har du sysslat med yoga? Kerstin: I 10 år men hållit på längre. Redaktionen: Undervisar du någon annanstans? Ja på Friskis och Svettis, privat grupp och på Alipsainstitutet. Redaktionen: Vad är de bästa med yoga? Kerstin: Att hitta sitt fokus, hitta lugn och balans. Redaktionen: Kan man göra yoga var som helst? Kerstin: Ja bara mattan får plats. Redaktionen: Vilket är det mest oväntade stället där du gjort det? Kerstin: Utomhus på olika ställen och i kyrkan på retreat! 

Hanna


Höstutflykt i prinsens fotspår

Vårt inspirationsprojekt med utgångspunkt i prins Eugens målning Molnet förde oss till Tyresö en gråmulen höstfredag. Vi som åkte var Lotte, Agneta och jag (Lisbet).

Redan vid busstationen på Gullmarsplan åkte kamerorna fram och vi fångade rader av fåglar parkerade på lyktstolpar. De höll uppsikt över röda bussar som anlände och for iväg och folkströmmar som sögs in och spottades ut från rulltrapporna. Till sist kom vår buss mot Tyresö slott.

Efter en dryg halvtimmes bussfärd styrde vi stegen mot Prinsvillan som vilade i grönskan på en höjd alldeles nära slottet. På gårdsplanen mötte vi vandrarhemsvärden som lät oss se husets entréplan fast det egentligen var stängt. Därinne hade man försökt bevara så mycket som möjligt från prins Eugens tid. Vandrarhemsvärden visade oss också den plats bakom huset där prinsen sägs ha målat Molnet. Vi gav oss upp dit med kamerorna i högsta hugg.
Jag försökte föreställa mig prinsen med sitt staffli där på höjden med utsikt ned mot vattnet över tufsiga gräskullar och dungar av buskar och träd. Det var inte helt enkelt. Fel årstid. Fel tid förstås – alldeles för sent. Men mest uppväxt och utbredd grönska.

Nedanför huset, närmare vattnet, fann vi en förfallen skogvaktarbostad vid det leriga fältet. Himlen var isande gråblå och träden speglade sig i den lilla ån. Vi gick över bron mot Tyresö slott.  Långa trappor ledde upp till slottet, förbi en lång cypressallé och över avsatser byggda av sten.

I slottsköket hittade vi ett kafé och efter en värmande kopp återvände vi mot stan med bussen.

En eftermiddag i magiskt ljus gav åtminstone mig massor av inspiration.

Lisbet

Att hinna ut till sommaren

Kiakalaset 17:e augusti 2012

Slutligen kunde kalaset börja, överraskningen avslöjas. Äventyret föra oss till Kias hus, det äventyr som bjudit in oss redan på våren, men kanske inte skulle bli av. För det kan vara svårt att hinna till sommaren.

Vi befann oss i Huddinge centrum, tegelrött kom det emot oss från tunnelöppningen. Edvin, Hanna, Lotte och Carina var med. Jag skulle skaffa en mjuk present till Kia som fyllde år, sedan skulle vi träffas på bussen. När jag kom till busshållplatsen stod det att den skulle komma. Den kom aldrig. Och hade Edvin och damerna blivit osynliga?

Nervöst trampande in bland gågatorna köpte jag tillbehör till presenten: en växt som heter lammöron. Den passade till Kia som härstammar från lammens ö, stark och mjuk. Till slut kom nästa buss, förde mig bort från tegelkomplexet, ut bland plank och villor. Slutligen skulle det visa sig vad födelsedagsöverraskningen skulle vara. Om den ännu var kvar.

Kia tog emot tillsammans med de övriga från Inuti 2 när jag gick svängen upp i blomstergången till altanen på baksidan av villan. De satt och tecknade och målade medan aktiviteter kunde skönjas innanför ett fönster. Aktiviteter vilka jag inte riktigt kunde urskilja. Kias döttrar Amanda och Mikaela kom ut och lyssnade på en rolig Gotlandsvisa. Samtidigt skyndade vi oss att hinna fånga sommaren inuti trädgården, för högt däruppe tätnade molnen.
Just som de första dropparna mot ett utskjutande tak förebådade skyfallet, var teckningen av glastillbringaren med saft klar. Inne i huset låg en sal där Amanda och Mikaela samt deras två väninnor just dukat fram rosenröda och himmelsblå små muffinsar, som miniatyrtårtor, slutresultatet av aktiviteterna nyss innanför fönstret.

För ett ögonblick sjönk tidstankarna undan tillsammans med de blomliknande muffinsarna, i ett sällskap inneslutet i en arom som av färsk sockerkaka.

Sedan upphörde regnet. Sommarljuset kom strax in i salen; den tycktes nu öppen mot himlen och grönskan. Muffinsbagarna fick bråttom ut på äventyr i cykelsnabb fartvind. Mikaela höll på att inte hinna med. Då såg Kia till att hon hann återförenas med Amanda och de goda väninnorna, som var exakt likadana, fast på olika sätt.

Vi övriga for också ut på en fortsatt resa när kalaset var slut. En slutstart, en ny etapp på upptäcktsresan. Det vi upptäckte den 17:e var en ny sida av norra Södertörn, vänligt öppnande sig bortom tegelgångarna.

Anders

Vattenfärgskurs

Vecka 31 nådde en grupp från vår ateljé långt om länge fram till vattnet. Redan tidigare på sommaren hade Inuti 2 haft möjlighet att ta en långpromenad längs gångvägar vindlande mellan bestånd av rosentry och lövsalar där en grön larv hängde framför mitt ansikte. Där, på Långholmen, får man nämligen närkontakt med stadens vatten, minst tre sandstränder.

I månadsskiftet juli – augusti ledde konstnären Thomas Stålberg en kurs i akvarell och gouache i Slipvillan på den ön. Vi började med att göra ett vattenlandskap från fantasin. Det tog ett tag innan vattenfärgen flödade. Först de följande dagarna då vi gick till badet började flytet. Västerbron trädde fram ovanför saker simmande i fjärdarna. Vyerna från fängelseön fängslade och större behärskning av teknikens begränsning gjorde att friheten ökade. Tillbaka vid varvet, dit Slipvillan ursprungligen hör, kunde roströda tunnor, Högalidskyrkotorn och hängmattor flyta in i blocken och sinnena med större skärpa, en längtan efter att kursen skulle vara längre.

Anders


 

Redaktionen är nyfiken på …

Agneta Lindberg som framträder i artikeln ”Kunskap om diagnosen gör livet lättare” i tidskriften Habilitering & Hälsa.

Ett utdrag ur artikeln: Nu vet jag att jag är som jag ska vara, jag är inte fel – bara annorlunda. Jag förstår varför jag har svårt för vissa saker och då blir jag snällare mot mig själv och bättre på att sätta gränser mot omgivningen. Se hela texten genom att klicka på länken: http://www.publicerat.habilitering.nu/sll/export/sites/sll/downloads/habilitering-nu-4-12.pdf

Redaktionen