Född

1974

Utställningar

Han har ställt ut bl.a på Inuti Galleri, Stockholm, som årets stipendiat på Inuti Lilla Essingen (2019), i utställningen “Själsfränder” på Inuti Galleri (2018), “Ateljé Inuti – i stort format”, Sofiero slott (2013) och “XL” Ronneby Kulturcentrum, Ronneby (2012).

Övrigt

David Ström har arbetat på Inuti sedan 1998.

Egen beskrivning

— Jag har arbetat i Inutis ateljé sedan 1998. Den mesta tiden har jag ägnat åt att skriva.

Berättelser av olika slag ofta i fantasy eller historiska miljöer. En del av dem illustrerar jag. Vill blanda fantasi och verklighet. Ibland kort, ibland långa historier. När jag inte skrivit har jag gjort skulpturer av både brons och skrot.

Ringarna

Jag har skrivit en berättelse om 34 magiska armringar. Har dessutom tillverkat ringar som nu finns utställda i ett eget glasskåp, här i Inuti:s entré.

Ringarna

För länge sen fanns det 34 magiska ringar, alla med sin kraft bl a en röd som var KÄRLEKENS RING. Den fungerade bara om en man och en kvinna tog i den samtidigt, men den kunde också användas för att stifta fred mellan två släkter.

Sen fanns det en gyllene ring som kallades för MODETS RING och den som hade den på sig var ovanligt modig och modigare blev han ju längre han hade ringen på sig.

En annan var vit och kallades för OSKULDENS RING. Om en flicka blivit våldtagen, så behövde hon bara ta tag i ringen, så var hon åter oskuld och inte bara det, var hon omskuren eller blivit med barn efter en våldtäkt, så försvann det också, då hon grep om ringen. Så fanns en vit med röda, silvriga och blå figurer på, den så kallade VILDFOLKETS RING och den som bar den hade makt över vildfolket.

En brun ring var JORDENS RING och den som hade den behärskade jordens krafter. En silverring kallades för LYCKANS RING vilket vissa sa var rätt och andra inte. Så fanns en blå med ankaren på och eftersom ett ankare är hoppets tecken, så var det HOPPETS RING. En annan var svart och hade vita prickar och streck och han som bar den ringen kunde morsealfabet fram och baklänges som ett rinnande vatten. Den kallades MORSERINGEN.

En ring som var mörkblå med silvertecken var DEN HÖGA MAGINS RING och bäraren behärskade all världens magi ljus som mörk. Så fanns det en ring som var ljusblå med stänk av silver och den kallades VATTNETS RING och den som hade den behärskade allt vatten i världen. En ring som var gul med röda fläckar kallades för ELDENS RING och bäraren kunde sätta eld på vad han ville även genomsur ved. Till den ringen fanns en släkting en vit ring med små ljuslågor på. Den kallades LJUSETS RING och det sas att den lyste bättre än någon lykta kunde göra i mörkret. Det fanns en ring som var uppdelad i fyra sektorer guld, silver, brons och mässing och runt hela ringen gick ett sicksackmönster och den kallades för DRAKRINGEN. Med den kunde man tillkalla alla goda drakar.

På en annan röd ring fanns det två händer, en ljus och en mörk, som höll i varandra och på ringen stod det ”Från broder till broder i liv och död”. Den kallades BRODERRINGEN, men den fungerade också för flickor. Den fungerade på följande sätt. Om en invandrare och en annan tog i ringen så blev de som bröder. En annan ring var grå och kallades KÖLDENS RING, eftersom bäraren kunde frysa ner vad och vem han ville med den ringen. Det fanns en vit ring med mönster i silver, blått, rött och gult och det var SKÖNHETENS RING och dennas verkan var permanent. Den som tog på sig ringen blev en skönhet, även sen man tagit av sig ringen. Den rådde inte på ålderdomen, men det blev en vacker ålderdom.

En gyllene ring med nio stenar i tre olika färger kallades för HÄRSKARRINGEN och den valde själv sin bärare. Den som hade ringen var härskare. Om han blev av med ringen, så måste han avgå och ringen valde som sagt själv sin bärare. Den blev kvar så länge bäraren förtjänade att vara härskare och ibland var den kvar så länge att härskaren dog och överlämnade ringen till sin son. En som var hälften av guld och hälften av silver med ordet Seger på kallades för SEGERNS RING och den som bar denna var oslagbar (i vilken sport som helst). Ringen fanns kvar så länge personen förtjänade att vinna denna ring, som valde sina bärare själv.

BUDBÄRARENS RING var indelad i tre fält och det var gult, grönt och blått. Det gula stod för öken, det gröna för skog och det blå för vatten och så fanns det pergamentrullar tecknade på ringen. Med ringen kunde en budbärare eller vem som helst färdas genom skog, öken eller över vatten utan problem. RIKEDOMENS RING var blå och har guld och silvermynt tecknade på sig och den som hade ringen på sig hade alltid pengar i fickan och tog man av sig ringen, hade man pengar i fickan tills man gjort sig av med alla.

Av de större ringarna som också KÄRLEKENS RING var, så fanns det en ring som hade en sjuklig gröngul färg och det var SJUKDOMENS RING. Med den på sig var man immun mot alla sjukdomar och genom att röra vid någon sjuk med ringen kunde man bota allt utom döden. Den fanns det ingen bot för. Av de större fanns två, som var rätt lika varandra. Bägge två var vita och hade röda kors, men den ena hade gröna ringar runt korsen. Ringen utan de gröna ringarna kallade för LÄKEDOMENS RING. Med den kunde man läka sår, men ringen måste komma i kontakt med såret om det ska läka. Ringen gör dig inte osårbar.

Ringen med de gröna ringarna kallades för GIFTETS RING. Med den ringen på sig var man immun mot alla gifter. Dem femte och sista av de större ringarna var en vit ring med silverspiraler på och det var VINDARNAS RING. Med den kunde man styra vindarna. En av de mindre var djupt blå och full med stjärnor och det var STJÄRNORNAS RING.

Den gröna ringen med bruna streck på var VÄXTLIGHETENS RING. Med kraften i den ringen, om man kunde bruka den, kunde man göra om öken eller ödemark till en lustgård. Det fanns en blå ring med åtta vita streck på, fem fristående, tre sammanhängande. Det var SANNINGENS RING. Om man vidrörde någons hud med den, så kunde personen inte säga något annat än sanningen. En av de blå ringarna hade vita fläckar. Den kallades DIAMANTRINGEN och med den kunde man se alla gömda diamanter, om man var på rätt plats. Man värderade dem också rätt på bråkdelen av en sekund.

Det fanns en ring som var gul, grön och blå med röd och silverne tecken på. Det var UNGDOMENS RING. Satte man på sig den och tryckte på ett tecken, blev man yngre. Hur mycket, det berodde på vilket tecken man tryckte på (Innan man fick ringen, måste man lära sig alla tecken). En blåröd ring med både vågräta och lodräta streck av guld var SMIDESKONSTENS RING. Den som bar denna ring, kunde ingen slå i konsten att smida. Det var mästaren, som hade ringen, och gav den till den av hans lärlingar, som han tyckte förtjänade den.

En av ringarna liknade MORSERINGEN. Den enda skillnaden var att ringen var vit och tecknen svarta. Det var CHIFFERRINGEN och hade man den, så kunde man dechiffrera alla chiffer som fanns. En av de blå ringarna hade arton streck i tre olika färger och det var OSÅRBARHETENS RING. Dess nackdel var att dess kraft inte var permanent, utan att den måste laddas upp emellanåt, vilket den gjorde automatiskt, då man inte använde den. En av de vita ringarna hade blå vågliknande mönster och den kallades TELEPATIRINGEN och han som hade den kunde utföra telepati (tankeöverföring) över obegränsade områden.

Den sista ringen var vit, gul, blå, grön och gyllene på insidan. Det var OSYNLIGHETENS RING. Den hade den nackdelen att om solen sken så såg man sin egen skugga.

Alla ringarna fanns på olika platser. En del var ägda, men det var lag på att man skulle låna ut ringen, om någon behövde den. Andra ringar var allmänna och kunde användas av vem som helst. Men kom ihåg att det i bland krävdes vissa saker, i fall ringen skulle verka. Och en sak är viktig. Ingen av ringarna går att använda i onda syften, eller nästan ingen ring. Det finns tre, fyra kanske fem, som kan ställa till med trassel. Och det viktigaste av allt. Ha aldrig hudkontakt med mer än en ring i taget, för då kan det hända att de får motsatt effekt. Ringarna har funnits på samma platser i tusentals år. Det sägs att ingenting kan förstöra dem inte ens Domedagsbergets eld (se sagan om ringen) kan göra det. Visserligen har man aldrig provat, men det sägs att ringarna är gjorda av ett oförstörbart material eller att kärnan i ringarna är gjorda av så kallad hjärtsten. Allt som riktas mot något av hjärtsten tas upp av stenen, som därigenom blir ännu starkare. En del ringar har försvunnit och en del har hittats. De som hittats finns i dag i säkert förvar på Tover Hallhouse i England, vilket är ett museum, där säkerheten är dubbel så stor som på Fortknox, vilket inte vill säga lite när man tänker på att Förenta Staternas hela guldreserv förvaras i Fortknox. Ringarna har hittats på alla möjliga ställen. En del har fiskare fått på kroken, en del har hittats av bergsbestigare. Andra har hittats av dykare på havsbotten och några av ökenvandrare. Något har ringarna gemensamt (förutom att de är av hjärtsten), som gör att man vet att det är en av ringarna och att Tover Hallhouse har ensamrätt på dem. Var de ringar som ännu inte har hittas finns, det vete gudarna.